Vad är psykiska sjukdomar?
Det finns många typer av psykiska sjukdomar, men gemensamt för alla är att patientens känslor, tankeprocesser och/eller beteende ändrar sig. Orsaken till många psykiska sjukdomar är okänd, och det är därför svårt att veta hur man bäst kan behandla dem. Psykiska sjukdomar kan vara svåra att diagnoserna, eftersom symptomen kan manifesteras under olika perioder av patientens liv och utan tidigare tecken på andra sjukdomar. Men psykiska sjukdomar manifesteras genom en allvarlig försämring av patientens hälsa och sociala beteende. Patienterna kan visa en nedgång i hälsa och mentalt tillstånd. Därför är symptomen inte lätta att identifiera och det är därför svårt att veta när behandling är nödvändig. Man tror att psykiska sjukdomar är ett resultat av en kombination av genetiska, psykologiska, sociala och biologiska faktorer under hela patientens liv. När det gäller de så kallade ”organiska psykiska sjukdomarna” är det möjligt att identifiera en specifik orsak till det mentala tillståndet, antingen ett allvarligt fysiologiskt tillstånd eller något som påverkar det centrala nervsystemet.
Vilka är symptomen på psykiska sjukdomar?
Symptomen är bland andra ångest, tvång, missbruk, personlighetsstörningar och humörsvängningar. Andra symptom är lättare att identifiera, såsom hallucinationer, vanföreställningar och SPD. Orsaken till psykiska sjukdomar är fortfarande okänd. Det är därför svårt att behandla dem på rätt sätt.
Hur behandlas psykiska sjukdomar?
Behandling av psykiska sjukdomar varierar och beror på komplexiteten i sjukdomens ursprung och på hur sjukdomen visar sig. I behandlingen är det nödvändigt att inte bara fokusera på de psykologiska, utan också på de sociala och biologiska aspekterna hos patienten. Psykoterapi fokuserar på det mänskliga sinnet och denna typ av behandling kan innefatta kognitiv beteendeterapi, som bygger på Freuds teorier om associativt lärande och psykodynamisk teori. Den sociala aspekten fokuserar på arbetsrehabilitering och träning, ekonomisk status och pedagogik. Den biologiska aspekten fokuserar på den underliggande fysiska sjukdomen, där psykologiska läkemedel som är utvecklade för att behandla och förebygga psykiska sjukdomar ingår som en integrerad del. Vissa psykiska sjukdomar kan behandlas med fokus på en enda aspekt, medan andra kräver en bredare behandling. Behandlingen beror på den specifika psykiska sjukdomen.
Några av de vanligaste psykiska sjukdomarna är:
Schizofreni
Schizofreni är en psykisk sjukdom, drabbar vanligtvis unga vuxna och ger symptom som hallucinationer och vanföreställningar utan känslomässig komponent. Detta gör det svårt att skilja mellan verklighet och fantasi. Schizofrena patienter upplever ofta auditiva eller visuella hallucinationer, en känsla av att vara bevakad, personlnighetsförändringar, oförmåga att uppföra sig ordentligt och svårigheter att vara social. Schizofreni visar sig dock inte som splittrad personlighet. Orsaken till schizofreni är okänd, men forskare tror att en kombination av gener (arv) biologi (t.ex. hjärnstruktur och kemi), möjligen virusinfektioner och autoimmuna sjukdomar bidrar till tillståndet. Behandlingen innebär ofta psykosocial rehabilitering med hjälp av ett tvärvetenskapligt team och antipsykotiska läkemedel.
Depression, mani och bipolär sjukdom
I affektiva psykiska sjukdomar (humörsvängningar) ändras ens humör och det växlar, depression sänker humöret och mani höjer det. Förutom ett förändrat humör finns ett antal andra symptom. Humörsvängningar är ofta episodiska, vilket innebär att patienten upplever en period av depression, följd av en period där patienten känner sig lycklig och frisk, som återigen följs av en period av depression. Om någon har haft en depression tidigare, ökar risken betydligt för att utveckla en ny. Depression kan också vara, eller bli, kronisk.
Humöret måste jämföras med individens normala tillstånd och den givna situationen, eftersom exempelvis långsiktig sorg kan vara naturlig vid förlusten av nära relationer. Depression kan diagnosticeras om någon har upplevt en period på mer än två veckor av melankoli, brist på energi och ett ointresse för omgivningen och sig själva. Dessa symptom åtföljs ofta av andra känslor, såsom dåligt självförtroende, dålig självkänsla, skuldkänslor, koncentrationsproblem, sömnproblem, aptitförändringar. De manifesterar sig i varierande nivåer och hur de upplevs kan variera mellan individer.
Mani är ett episodiskt tillstånd, där patienten upplever perioder av minst en vecka med ett ohälsosamt förhöjt humör, som åtföljs av rastlöshet, okontrollerat beteende, ovanligt snabbt tal, ökad självkänsla, hänsynslöshet och oansvarigt beteende. Om man upplever både maniska och depressiva episoder kallas tillståndet bipolär affektiv sjukdom, eftersom man upplever både dåligt och onormalt bra humör.
Orsaken till affektiva psykiska sjukdomar är flera och eftersom mer än en faktor påverkar utvecklingen av sjukdomen, inklusive gener, hjärnstruktur, kemi och personlig erfarenhet, är det svårt att mäta om man lider av depression eller inte. Samma sak gäller för mani och bipolär sjukdom. Det är oerhört viktigt att få rätt diagnos för att kunna få den bästa möjliga behandlingen. Depression behandlas ofta med terapi och antidepressiva medel medan mani behandlas med kognitiv beteendeterapi och antipsykotika.
Ångest
Ångest är en psykologisk reaktion som omedelbart triggas av en känsla av ”fara” med syfte att ”fly” eller undgå faran. Reaktionen är en naturlig produkt av evolutionen och är fördelaktig i sin icke ohälsosamma form. Men överdriven ångest förekommer när den upplevda ”faran” utlöser en oproportionerlig ångestreaktion. Den blir ofta ett betydande handikapp i patientens vardag. Överdriven ångest åtföljs ofta av obehag, minskad förmåga att hantera dagliga uppgifter och svårigheter att umgås med andra. Skillnaden mellan överdriven och normal ångest är svår att avgöra, därför kan detta tillstånd vara svårt att diagnostisera.
Ångest delas in i olika typer, beroende på vad man finner obekvämt eller vilka rädslor man har. Vissa är rädda för olika sociala interaktioner, medan andra är rädda för ormar eller för att vara ensamma. Symptomen är snabba hjärtslag, svettningar, muntorrhet, skakningar, andnöd och tryck över bröstet. Vissa upplever yrsel och dödsångest, men det finns många reaktioner på ångest.
Orsaken är okänd. Men gener och miljö tros ha en betydande inverkan på sjukdomen. Några av riskfaktorerna för ångest är undvikande, blyghet i uppträdandet gentemot familjemedlemmar med psykiska sjukdomar och negativa händelser, t.ex. skilsmässa. Ångest behandlas med beteendeterapi, där patienten upprepade gånger utsätts för källan till sin ångest och därigenom utvecklar en mer naturlig reaktion på situationen. Mediciner som antidepressiva, benzodiazepiner, eller beta-blockerare kan också vara till hjälp för patienten.
