Vad är bilirubin?
Röda blodceller har en livslängd på ca 115 dagar, och därefter bryts de ner av makrofager (en sorts vita blodceller). Röda blodceller innehåller hemoglobin, och de transporterar runt syre och koldioxid i blodet. När de röda blodcellerna bryts ner kommer hemoglobinet också att brytas ner, och i den här processen bildas bland annat bilirubin. Bilirubin är alltså en nedbrytningsprodukt, och det stannar kvar i blodet tills det absorberas av leverns celler och sköljs ut med gallan.
Bilirubin är ett gul-orange och fettlösligt färgämne. Förhöjda halter av bilirubin medför att det tränger ur blodomloppet och kommer ut i huden, vilket färgar den gul. Det bilirubin som flyter fritt i blodet kallas för okonjugerat bilirubin. När det kommer fram till levern blir det konjugerat, vilket gör det mer vattenlösligt så att det kan sköljas ut i tunntarmen tillsammans med gallan. I tunntarmen omvandlas en del till stercobilin som gör att avföringen blir mörkbrun, medan en annan del tas upp i blodomloppet och sköljs ut med urinen. Där kallas det för urobilin, och är det ämne som gör urinen gul. Om det inte finns något stercobilin i avföringen blir den vitgrå, och utan urobilin blir urinen mörk.
Orsaker till gulsot
Gulsot är alltså ett tillstånd som orsakas av för mycket bilirubin. Detta kan i sin tur bero på flera olika anledningar, som antingen ökar produktionen eller minskar bortsköljningen av bilirubin.
Det är särskilt sjukdomar i levern och gallgångarna som ligger bakom gulfärgning av huden.
- Hepatocellulär gulsot: Om levern förlorar sin förmåga att konjugera eller transportera bilirubin till gallgångarna, kommer bilirubinet att samlas i blodet och sköljas ut med urinen. Detta kan bland annat bero på hepatit, skrumplever, levercancer eller en medfödd sjukdom som kallas för Gilberts syndrom.
- Obstruktiv gulsot: En förträngd gallgång kan hindra kroppen från att skölja ut bilirubinet, och detta kan bero på gallsten eller en inflammation i gallgången.
- Hemolytisk gulsot: En ökad nedbrytning av röda blodceller kan ligga bakom en förhöjd halt av bilirubin, och då kallas detta för hemolytisk anemi. Det kan bero på malaria, en autoimmun sjukdom eller medicinförgiftning.
Gulsot är alltså ett tecken på sjukdom som man bör ta på största allvar.
När bör en vuxen med gulsot söka läkare?
Om man som vuxen får gulsot bör man kontakta läkare så fort som möjligt, då den underliggande orsaken kan vara mycket farlig. Gulsot betraktas som en särskild varningssignal om den uppstår tillsammans med symptom som:
- Svåra smärtor och ömhet i magen
- Blod i avföring eller kräkningar
- Blödningstendenser
- Feber
- Svimningskänslor, irritation, upprördhet eller förvirring.
Gulsot hos nyfödda
Nyfödda har ett relativt högt antal röda blodceller, då syrenivån är låg så länge barnet ligger i mammans mage. När barnet föds kommer det att börja andas genom lungorna, vilket gör att syrenivån stiger. Det nyfödda barnet behöver då inte längre alla de röda blodcellerna, och en del av cellerna bryts ner och leder till att mängden bilirubin ökar. Det är alltså helt normalt att ett nyfött barn är lite gulaktigt i huden. Hos de flesta barn är det här inte farligt, men alla barn med tecken på gulsot ställs under observation där man mäter mängden bilirubin i deras blod, då allt för höga halter kan skada hjärnan. (2)
Källa:
1. http://www.medicinenet.com/jaundice_in_adults/article.htm
2. http://prodoktor.dk/gulsot/
