Vad är huvud- och halscancer?
Huvud- och halscancer drabbar ungefär 100 personer i Sverige varje år. De flesta som får diagnosen är över 65 år och av manligt kön. Huvud- och halscancer omfattar alla former av cancer i öron-näsa-halsregionen, inklusive mun, svalg, näsa, hals, bihålor, spottkörtlar och inre öron. Det omfattar inte cancer i ögon, hud eller hjärnan. Vanliga symptom på huvud- och halscancer kan till exempel vara en knuta på halsen, heshet, svårigheter att svälja samt smärta som strålar mot örat, eller munsår som inte läker.
Vilka symtom ses vid huvud- och halscancer?
Tidiga tecken på huvud- och halscancer kan vara diffusa, och influensaliknande.
Influensavirus-infektioner försvinner av sig själv efter några veckor, men det gör inte symtom som orsakats av cancer i huvud- och halsregionen. Därför bör du kontakta din närmaste vårdcentral om du upplever symtom i över 3 veckor.
Hals
En öm knuta på halsen kan vara en svullen lymfkörtel. Svullna lymfkörtlar ses ofta i samband med vanliga bakterie- och virusinfektioner. Om knutan är oöm, sitter djupt fast och växer snabbt kan det vara ett tecken på huvud- och halscancer.
Svalg
Obehag/smärta på ena sidan av halsen när du sväljer kan vara ett tecken på cancer i svalget. Vid denna typ av cancer strålar smärtan ofta upp mot örat.
Munhålan
Irriterad slemhinna med sår som inte läker kan vara symptom på cancer. Ofta börjar det med små röda eller vita fläckar i munnen eller på läpparna. Fläckarna utvecklas till små, smärtsamma sår som kan vara ett förstadium till cancer. Om du har ett munsår som är mycket smärtsamt och inte vill läka, bör du kontakta din läkare.
Cancer i munhålan kan också ge problem med att tugga och använda tungan korrekt.
Spottkörtlar
Cancer i spottkörtlarna är relativt sällsynt. Tecken på cancer i en spottkörtel kan vara en knuta på den ena kinden som gör ont och kan orsaka förlamning i ansiktet.
Näsa och bihålor
Täppt näsa och täppta bihålor som inte försvinner av sig själv efter ett par veckor, samt blodig snuva, kan vara ett tecken på cancer i näsa eller bihålor.
Om du upplever något av dessa symptom i mer än tre veckor bör du kontakta din närmaste vårdcentral.
Vilka orsakerna finns det till huvud- och halscancer?
Orsakerna till utvecklingen av huvud- och halscancer är ännu inte kända i detalj, men både ärftliga och miljömässiga faktorer spelar en viktig roll. Det finns ett samband mellan rökning, snus, alkohol och huvud- och halscancer. Rökning och alkohol är skadliga var för sig, men kombinationen av rökning och alkohol ökar risken för huvud- och halscancer betydligt. Snus kan dessutom orsaka cancer i mun och läppar.
Virala infektioner med HPV-virus ökar risken för cancer i de tungan/halsmandlarna, och Epstein-Barr-virus för cancer i näsa/svalg. Därutöver kan långvarig inflammation i huvud- och halsregionen medföra en ökad risk för cancer i samma region.
Trädamm från arbete inom träindustrin, inandning av trä-lim, och dålig ventilation ökar risken för cancer i näsan.
Hur ställs diagnosen?
Diagnosen ställs av en öron-näsa-hals-läkare som är specialiserad inom sjukdomar i huvud- och halsregionen. Läkaren kommer att undersöka hals, svalg, mun, läppar, näsa och öron efter sår och/eller hårda knutor. Cancerknutor sitter ofta hårt fast till underliggande strukturer, växer snabbt och är oömma vid beröring.
Näsa, mun, hals och nacke kan undersökas med hjälp av ett endoskop (flexibel slang med lampa och kamera). En endoskopisk undersökning innebär att endoskopet förs in genom näsan eller munnen, och tar bilder av slemhinnorna i näsa, mun och svalg. Om läkaren upptäcker en knuta kan endoskopet även användas till att ta ett vävnadsprov (biopsi) av knutan.
Knölar på halsen kan undersökas genom ett vävnadsprov med hjälp av en tunn nål. Vävnadsproverna analyseras därefter i ett laboratorium.
MR och/eller PET-CT-undersökningar kan användas för att visualisera eventuella tumörer i huvud- och halsregionen. Bilderna kan även användas för att beskriva storlek, aktivitetsgrad och eventuell spridning av cancern.
Vad behandlingsalternativ finns det i huvud- och halscancer?
Huvud- och halscancer behandlas oftast med strålning och operation. Många cancerformer kräver även supplerande behandling med cellgifter. Behandlingen är beroende av cancertyp, storlek, spridning och vilka andra strukturer som eventuellt är inblandade. Dessutom tillrättaläggs behandlingen efter ålder, fysisk status och tidigare sjukdomar.
Tumörer i tunga, hals, halsmandlar och svalg behandlas ofta först med strålning, och sedan med cellgifter. Cancern som påverkar tugg- och svälj- och talfunktion kräver ofta kirurgisk intervention, efterföljt av strålning och cellgifter.
Strålning kan orsaka biverkningar som exempelvis illamående, undernäring, inflammation i munslemhinnan, minskad produktion saliv och muntorrhet, förändrat lukt- och smaksinne, samt svårigheter med att äta på grund av smärta och svårigheter att svälja. De flesta av biverkningarna kan idag förebyggas och behandlas med hjälp av läkemedel, och kostrådgivning från en dietist.
