Vad är artros?
Artros, även kallat osteoartrit, är en degenerativ ledsjukdom som utvecklas på grund av långvarigt slitage och drabbar nästan alla äldre människor. Sjukdomen orsakas av mångårigt slitage på kroppens viktbärande leder, och beror på att ledbrosket slits ut snabbare än att kroppen hinner återuppbygga det. Knä- och höftleder är särskilt utsatta för artros.
För att förstå sjukdomsutvecklingen är det nödvändigt att känna ledets olika strukturer. En led består typiskt av ett över- och ett underben som båda täcks av ledbrosk. Ledbrosket har en slät yta, vilket skapar en jämn yta skyddar benändarna från direkt kontakt. Dessutom är brosket stötabsorberande vid t.ex. löpträning och tunga lyft. Runt leden finns en hinna – ledkapseln - som skapar ett vätskefyllt hålrum mellan benändarna. I detta hålrum finns en vätska – ledvätskan - som har en smörjande effekt på ledens strukturer, samt minskar friktionen och fungerar stötdämpande.
Vilka symptom finns på artros?
Artros är en progressiv sjukdom som långsamt förvärras med tiden. Symtomen på artros kommer därför ofta smygande, för att sedan bli allt mer invalidiserande. Klassiska symtom på artros:
- Ledsmärta som blir värre ju mer leden används. Smärtan kan så småningom bli konstant, vilket kan orsaka sömnbrist.
- Stelhet som uppstår efter längre perioder av stillasittande eller liggande, som lindras när leden igen används. Leden är därför särskilt stel på morgonen. Med tiden kan detta leda till att ledens funktion och rörlighet reduceras.
- Svullnad i leden på grund av irritation som uppstår när benändarna gnids mot varandra.
Vilka orsaker finns det till artros?
De flesta fall av artros orsakas av mångårigt slitage, och kallas för primär artros. Om artrosen uppstår på grund av en annan sjukdom kallas artrosen för sekundär.
Primär artros är oftast en del av den naturliga åldringsprocessen. Med åren ökar vatteninnehållet i brosket samtidigt som stärkande proteiner bryts ned, vilket leder till att brosket försvagas och lättare slits ut. Brosket förlorar därför gradvis sin stötdämpande funktion. När brosket bryts ned blir ytorna mer ojämna. Detta leder till ökad friktion mellan benändarna, samt begränsad rörelseförmåga. De degenerativa förändringarna orsakar artros som resulterar i smärta och stelhet i lederna.
I vissa fall av artros sen en totalförlust av brosk mellan benändarna. Upprepad användning av leder utan brosk leder till irritation som i sin tur kan orsaka inflammation i leden. Inflammationen kan medföra små utväxter på benändarna som kan reducera rörligheten i leden.
Sekundär artros orsakas av andra faktorer såsom fetma, trauma, kirurgi, medfödda missbildningar, diabetes eller hormonsjukdomar.
Fetma är en viktig orsak till artros, eftersom viktökning ökar belastningen på leden och brosket. Fetma i kombination med stigande åldrande är de största riskfaktorerna för utvecklingen av artros i knäna. Ledskador som involverar t.ex. ligament, ledkapsel, brosk, tros även kunna leda till tidig utveckling av artros.
Vissa människor föds med missbildningar i exempelvis knä- eller fotleder. Dessa människor är särskilt utsatta för mekaniskt slitage, vilket leder till tidig degeneration och förlust av brosk i lederna.
Vilka behandlingsmöjligheter finns det vid artros?
Det finns ännu inga läkemedel som kan bromsa sjukdomsutvecklingen vid artros. Men artros kan behandlas med symtomlindrande medicin som t.ex. Paracetamol (smärtstillande) eller Ibuprofen (inflammationsdämpande).
Därutöver kan du lindra symtomen och motarbeta sjukdomsprogressionen genom att ändra din livsstil. Livsstilsändringar såsom viktminskning och skonsam regelbunden motion (t.ex. cykling, simning) bidrar till att smörja lederna och öka muskelmassan, vilket har en direkt positiv effekt vid artros. Dessutom kan du få hjälp till artrosvänliga träningsprogram av utbildad sjukgymnast.
I svåra fall av artros, där smärtan är konstant och smärtstillande medicin inte är tillräckligt kan det bli aktuellt med en operation. Operationen går ut på att ta bort ojämnheter och ersätta den skadade leden med en konstgjord led. Detta kallas för alloplastik.
