Många företag erbjuder datorbaserade hjärtträningsprogram, vilka sägs kunna föryngra gamla hjärnor och därmed förebygga demens. Vissa företag påstår att deras program förbättrar användares hälsa, utan evidensbaserade bevis, vilket har fått seriösa forskare att reagera mot dessa program.
En expertgrupp från Stanford Center on Longevity arbetar för att hitta nya sätt att använda vetenskap och teknologi för att förbättra livskvaliteten för människor i alla åldrar. Denna grupp har nyligen protesterat mot företagens påståenden om att deras typ av datorbaserade hjärnträning kan reducera eller motverka nedsatt kognitiv funktion, utan att ha vetenskapliga bevis för detta.
En studie har dock nyligen publicerats, som hävdar att det finns vetenskapliga bevis för en viss typ av hjärnträning. En av forskarna bakom denna studie, Jerri Edwards, nämner bl.a. att det fel som många begår er att tro att alla träningsprogram är likadana. Han menar att det är det samma som att försöka jämföra effekten av antibiotika genom att inkludera alla olika typer av piller, placebo-tabletter och kosttillskott i samma experiment, och därefter försöka konkludera om vissa piller är mer verksamma än andra. Forskaren menar att hjärnträningsprogrammernas effektivitet är baserat på felaktiga antaganden. Observationer och resultat omkring hjärnträningen har hittills varierat mycket. För att förstå dessa variationer har forskarna systematiskt genomgått tidigare resultat av 50 artiklar om hastigheten av bearbetningsträning, detta kallas att utföra en meta-analys.
Edwars menar att hastigheten av bearbetningsträning kan förbättra hastigheten och noggrannheten av den visuella uppmärksamheten. Med andra ord kan träningen förbättra personens mentala precision. Som ett exempel på datoriserad bearbetningsträning kan nämnas en övning där deltagaren ska identifiera ett målobjekt i mitten av skärmen, exempelvis en bil. Därefter ska deltagaren identifiera ett annat målobjekt i periferin av sitt synfält. Med upprepad träning kunde deltagaren snabbare identifiera målobjektet i periferin. Även när svårighetsgraden för testet ökades genom att lägga till distraherade objekt omkring målobjektet, förkortades utförandet med upprepad träning.
Denna form för träning visade sig kunna förbättra ett antal olika kognitiva funktioner som bl.a. uppmärksamhet, beteenderelaterade funktioner såsom symtom på depressiva och känsla av kontroll, samt reaktionsförmågan i verkliga situationer. Dessutom observerade forskarna att bearbetningsträningen påverkade körförmågan således att deltagarna blev mer säkra förare i trafiken. Utöver genomgång och analys av tidigare artiklar presenterade forskargruppen resultat från deras egen studie. Denna studie testade den långvariga effekter av hjärnträning som förebyggelse mot nedsatt kognitiv funktion, med särskilt fokus på minnet, i vardagslivet hos 3000 deltagare i åldrarna 65-94 år. Försöksgruppens risk för att utveckla demens reducerades med 48 % över en period på 10 år för dem som utförde 11 sessioner av hjärnträningstekniken.
På bakgrund av dessa resultat konkluderade Edwards att vissa former av hjärnträning fungerar, med långt ifrån alla. Personer som önskar att minska deras risk att drabbas av demens ska leta efter träningsprogram som er baserade på riktiga vetenskapliga studier. Analysen av bearbetningstestet med fokus på hastighet är ett exempel på hjärnträning som kan förbättra människor kognitiva funktioner i vardagen. Det faktum att något så lättillgängligt som ett dator-genererat program kan motverka demens och göra vägarna säkrare, är skäl nog att vara nöjd och glad.
Källa:
