För att förstå varför förmaksflimret kan leda till blodproppar i hjärnan, måste man först förstå vad som sker i hjärtat vid förmaksflimmer och vilken betydelse det har på blodomloppet.
Hjärtat och blodomloppet
Hjärtat består av två förmak (atrier) och två kammare (ventriklar). När en elektrisk impuls skickas genom hjärtmuskulaturen för att uppmana den till att dra ihop sig sker det i en otroligt hög hastighet mellan atrierna och ventriklarna, men med en kort fördröjning av signalen som gör att muskeln i atrierna drar ihop sig lite före ventriklarna. Det gör att atrierna tömmer ut allt sitt blod till ventriklarna, och därefter drar ventriklarna ihop sig och skickar ut blodet från hjärtat. På så sätt är blodet hela tiden i rörelse i det snabba hjärtat.
Blodet som kommer från hela kroppen där det har försett den med syre och näring, kommer först till det högra förmaket och töms ut i höger kammare. Därifrån skickas blodet vidare ut i det lilla blodomloppet i lungorna. Här mättas blodet med syre och släpper ifrån sig stora delar av koldioxiden som vi andas ut. Från lungorna skickas blodet till det vänstra förmaket och den vänstra kammaren innan det går vidare till det stora blodomloppet igen, där det syresatta blodet når ut till kroppens alla organ.
Blodet stelnar
Blod stelnar (koagulerar) oftast av en av två följande anledningar: antingen för att det står stilla, eller för att det exponeras för speciella vävnadsfaktorer på grund av en skadad kärlvägg. Dessa två situationer kan alltså starta koaguleringen som leder till klumpar av stelnat blod. Blodstockning ökar de skivformiga cellernas kontakt med kärlväggen, och leder samtidigt till en obalans mellan faktorer som stimulerar eller motverkar koaguleringen. På grund av dessa två mekanismer leder blodstockning till att blodet koagulerar. Det stelnade blodet bildar en klump som - om den skickas vidare i blodomloppet - kan blockera ett kärl som är så trångt att klumpen inte kan passera. Klumpen kallas nu för ett "tromboemboli".
Förmaksflimmer leder till blodpropp
Förmaksflimmer är en sjukdom i hjärtat, där det skett en störning i den elektriska impulsen som normalt skickas från sinusknutan längst upp i höger atrium och sedan sprids i hela muskulaturen i atrierna och vidare till ventriklarna. Den elektriska impulsen gör att musklerna drar ihop sig. Det är alltså normalt den här sinusknutan som styr hjärtrytmen. Vid förmaksflimmer har det skickats elektriska impulser från flera olika platser i atrierna samtidigt, vilket resulterar i impulser som fortplantar sig oregelbundet i hjärtat och leder till okoordinerade hopdragningar i atrierna samt en snabbare rytm. När sammandragningarna är så oregelbundna kan hjärtat inte dra ihop sig samtidigt, utan endast vibrera. Detta leder till att blodets flöde från atrierna till ventriklarna och vidare till blodomloppet reduceras.
Vid förmaksflimmer kommer denna vibration av atrierna och brist på koordinerade sammandragningar leda till en ökad tendens att blodet stockar sig i atrierna, och därmed leda till en ökad risk för att blodet koagulerar och bildar proppar. På så sätt kan förmaksflimret även skada vävnaden i atrierna, då vävnadsfaktorerna exponeras för blod och sätter igång koagulationsprocessen som leder till klumpar av stelnat blod. Dessutom är förmaksflimmer även kopplat till hyperkoagulation - det vill säga att det finns ett överskott av komponenter i blodet som stimulerar koagulation, men ett underskott av faktorer som hindrar det.
Dessa tre element - blodstockning, endotelskada och hyperkoagulabilitet - brukar benämnas med den samlade termen "Virchows triad", och är de tre element som leder till att en blodpropp (trombos) bildas. Endast ett av elementen krävs för att det ska bildas en trombos, men vid förmaksflimmer förekommer alla tre elementen, och det gör att patienter med förmaksflimmer löper en stor risk att få blodproppar. Propparna följer slumpmässigt med blodet från vänster atrium till vänster ventrikel och vidare ut i stora blodomloppet, där en stor del av blodet skickas till hjärnan. Blodkärlen drar ihop sig, och plötsligt kommer blodklumpen att vara för stor för att kunna passera och då bilda en blodpropp. Detta leder då till att vävnaden efter blodproppen inte förses med syre eller näring, vilket resulterar i skadad hjärnvävnad och -funktion. Om patienten får en blodpropp i hjärnan - en stroke - får personen ofta typiska symptom som syn- eller talsvårigheter, muskelförlamning i en ansikts- eller kroppshalvan, känsloförlust, med mera. Därför får patienter med förmaksflimmer ofta blodförtunnande medicin som minskar risken för att blodet koagulerar i atrierna och därmed bildar blodproppar. Det är alltså mycket viktigt att ta sin medicin även om man inte känner någon effekt av den, då den förebygger tillstånd som annars kan leda till döden.
Källor:
1) https://hjerteforeningen.dk/alt-om-dit-hjerte/hjerte-og-kredsloeb/hjertet/
2) http://www.pathwaymedicine.org/thrombosis
3) https://hjerteforeningen.dk/alt-om-dit-hjerte/hjerte-kar-sygdomme/atrieflimren-og-atrieflagren/
5) http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/atrial-fibrillation/symptoms-causes/dxc-20164936
