Depression är en psykisk sjukdom som kännetecknas av nedstämdhet. Huvudsymtom på depression är tristess, minskad lust och intresse och därtill kraftigt reducerad energi. Utöver dessa emotionella symtom ses kroppsliga symtom som sömnlöshet, avsaknad av sexlust, koncentrationsbesvär och hämning. Dessutom ledsagas depressionen ofta av dåligt självförtroende, skuldkänslor, självmordstankar samt aptit- och viktändring.
Majoriteten av de aktuella antidepressiva läkemedlen påverkar humöret och känslorna genom att öka nivån av signalsubstanserna serotonin, dopamin och noradrenalin (monoaminer) i hjärnans nervbanor. Dessa läkemedel har visat sig verksamma hos många patienter, men hos flertalet upphör effekten plötsligt, och andra uppnår aldrig någon effekt. Eftersom dessa läkemedel brister i effektivitet hos många patienter, tyder det på att ytterligare underliggande mekanismer ligger bakom depressionen. Mekanismer som ännu inte har kartlagts, men är essentiella för att kunna utveckla nya och mer effektiva behandlingsformer.
Tidigare forskning har visat att de underliggande mekanismerna kan involvera hippocampus. Hippocampus är ett område i hjärnan som är viktig för känslomässig kontroll, inlärning och lagring av minnen. Forskarna observerade ändringar i de så kallade HCN-kanalerna, som typiskt är involverade i kontroll av elektrisk aktivitet av celler i hjärtat och hjärnan. De spelar också en viktig roll i relation till depressivt beteende.
Ny forskning har omsatt denna vetenskap till en potentiell genterapi, med hjälp av musmodeller. Forskarna injicerade möss med ett virus, som var designat till att uttrycka en bestämd gen som ansågs kunna nedreglera aktiviteten i HCN-kanalerna i hippocampus.
Forskarna visste på förhand att en reducering av aktiviteten i HCN-kanaler medför en reducering av det depressiva beteendet hos möss. Mössen reagerade således som om de hade fått antidepressiv medicin, efter injektion med det specialdesignade viruset. En motsatt reaktion sågs vid ökning av aktiviteten i HCN-kanalerna, dvs den antidepressiva effekten försvann helt. Om detta överförs till människor, skulle resultaten kunna ge information till nya behandlingsmetoder för de miljoner av patienter världen över, som inte reagerar positivt på existerande antidepressiv behandling.
Resultaten från den nya studien identifierar inte enbart ett nytt mål för behandling av depression, men ger även en detaljerad molekylär beskrivning av strukturer som måste aktiveras för att behandlingen ska verka antidepressivt.
Forskargruppen menar att framtida forskning kommer att fokusera på att anpassa det genmanipulerade viruset till humana förhållanden och patienter. Forskargruppen har redan fått klartecken från National Institute of Mental Health för att hitta små verksamma molekyler som kan användas till att utveckla oral medicin som potentiellt kan nedreglera HCN-kanaler i hjärnan hos människor.
Den som lever får se vad framtiden har att erbjuda. Men resultaten talar för sig själva – om möss kan reagera så positivt på en reducerad aktivitet i HCN-kanaler, finns det goda skäl att undersöka om effekten är den samma hos människor. Om detta är tillfället, finns det hopp om ny effektiv medicin mot depression som förhoppningsvis kan hjälpa de patienter som inte responderar på nuvarande antidepressiv medicin.
Källor:
